När vi inom polisen använder ordet räddningssök och använder våra polishundar för detta ändamål, menar vi eftersök av en försvunnen människa. Det vill säga någon som försvunnit antingen frivilligt, eller det som är vanligast, ofrivilligt.

Frivilligt kan vara en person som tar sig ut i terrängen, kanske för att avsluta sitt liv. Oftast är det dock en person som ofrivilligt kommer vilse. Det kan vara allt från ett litet barn som förirrar sig ut i terrängen, bär eller svampplockare som plötsligt desorienterat sig, till någon som blir hastigt sjuk under en skogspromenad.
Polisen har här en stor resurs i sina polishundar. Det gäller dock att hundarna är utbildade på ett bra sätt
för uppgiften.

Som i all annan utbildning och träning av hund, gäller det att grundutbildningen blir rätt gjord. Hur denna går till kommer jag inte att redogöra för här men jag kan bara kort beskriva vad jag anser att ett sök skall innehålla:

Ett räddningssök med polishund är när jag kan skicka ut hunden i slag på 60-80 meter och jag själv går i en form av antingen utmärkt eller tänkt mittlinje. Hunden skall arbeta självständigt och söka djupt ut för att sedan båga av i framåtslag. När hunden anträffar människa eller föremål, skall den självmant uppta anskällning.

Utbildning av hunden i räddningssök innehåller:
 - lydnad
 - näsarbete (luftburen vittring)
 - anskällng (både på person och på föremål. T.ex.    klädespersedlar)
 - toleransövningar (hunden skall kunna skälla och följa    efter en gående person)
 - omhändertagande av person på platsen
 - kondition
 - diregering
 - motivation

Det är sedan viktigt att så fort grundinlärningen är klar, oavsett vilken metod man här använder, att man går vidare för att få en bra räddningssökhund. För att en hund klarar av att söka 4-500 meter så betyder detta inte att han klarar av ett skarpt uppdrag.
Det är viktigt att söket blir självförstärkande för hunden. Metoden vi använder här är att när grundträningen fungerar jobbar vi alltid bara mot ett slutföremål/person. Vi lär alltså hunden att söka fram till ett slut. Var detta slut finns varierar från kanske hundra meter till att vi låter hunden söka i flera kilometer och att han vid varje slag får gå ut 60-80 meter. Erfarenheten säger att hunden fungerar bättre och bättre ju längre sträckan blir. Söket blir på detta vis självförstärkande. Om hunden fått en stabil grundinlärning brukar övergången till långa och självförstärkande sök inte vara några problem.


TEMPO-UTHÅLLIGHET

 - använd rätt retning vid inlärning
 - hunden skall motiveras att söka länge
 - ej för högt tempo - hunden skall hinna med att söka
 - tjänstehunden har krav på uthållighet
 - endast en slutfigurant - detta för att göra söket    självförstärkande (Viktigt)

INLÄRNINGSMETODIK I PRAKTIKEN FÖR RÄDDNINGSSÖK

Själva söket går till på det viset att föraren går på en stig, väg eller liknande och skickar hunden i slag ut på sidorna. Här är det också viktigt att man redan från början lärt hunden att gå ut i tillräckligt djupa slag, uppemot 60-80 meter. Det gäller att få rytm i söket och därför måste föraren röra sig relativt snabbt framåt.

Normalt skall man ha vanlig "promenadtakt" och söket skall ske med "flying" utan att föraren stoppar upp hunden på mittlinjen. Det är bara i rena undantagsfall som detta skall ske.

Kommer hunden in i en bra sökrytm och har lärt sig att bara den söker tillräckligt länge hittar den en figurant eller klädespersedel, så har man kommit rätt och fått ett självförstärkande sök. Hunden brukar också ganska snabbt hitta ett bra och avpassat tempo. Hunden orkar då utan problem jobba i många kilometer utan avbrott.

Vid all räddningssökträning och även vid "skarpa" räddningssök bör stålmunkorg användas. Detta blir först och främst en signal till hunden att det är räddningssök som gäller, men det ger också en stor trygghet för hundföraren. Trots allt vet vi inte hur en funnen person agerar. Det har också visat sig att personer som hundarna hittat i räddningssök har känt en trygghet i att hundarna burit stålmunkorg. Många personer har kanske en viss hundrädsla och har kanske aldrig varit med om att en hund kommit fram och skällt mot dem. Eftersom stålmunkorgen är så öppen, är det inga problem för hunden att andas fritt i den. Det går även utmärkt att dricka vatten med påtagen korg.

Vid all räddningssökträning gäller det också att variera terräng och miljön. Hunden får aldrig bli "bekväm" utan måste läras att söka ut i besvärliga terrängavsnitt. Sökträningen måste bedrivas under alla väderleksförhållanden och i mörker. I hela sökutbildningen måste man ha klart för sig att utbildningen syftar till att rädda människoliv.

Det är också viktigt att hunden lärt sig söka både i vallade och ovallade områden och att man under ett längre sök lägger in ett område på kanske några hundra meter som är vallat. Vid "skarpa" räddningssök är oftast områdena "rena", men man kan komma in i områden där andra sökenheter jobbat. Hunden måste då vara van vid detta och kunna fortsätta söka med samma intensitet.

NÄR DET ÄR ALLVAR

TAKTIK VID RÄDDNINGSSÖK

När en anmälan om ett försvinnande kommer in till polisen, hanteras denna av vakthavande befäl. Det är dock viktigt och kan ha betydelse för hela den fortsatta insatsen, att en hundpatrull omedelbart skickas till platsen där den försvunne senast setts. I initialskedet är det alltid bråttom. Hundföraren som kommer först till platsen för försvinnandet har till uppgift att säkerställa detta, om den försvunne skulle finnas inom närområdet.

Samtidigt pågår det informationsinhämtning och så småningom föredragning för jourhavande polischef. Denne tar då beslut om det föreligger fara för livet för den försvunne och om så är fallet, att räddningstjänstlagen skall gälla. Har beslut om räddningstjänstlagen tagits skall det jobbas ledningsmässigt enligt något som heter "MSO". Första hundpatrull på plats söker i första hand igenom området med tanke på eventuella spår. Ger detta inget resultat sökes området av med frisökande hund. Det vill säga, hundföraren skickar ut hunden på sökslag för att på det viset säkerställa området. Hur långt ut närområdet sträcker sig avgörs från fall till fall.

Samtidigt som polisinsatschef skall även en hundinsatschef utses. Hundinsatschefen ansvarar för polisens hundpatruller samt även externa hundresurser.

Har inte spårupptag och närsök givet resultat skall hundinsatschefen sätta ut lämpliga hundar för att söka av områdena längs med naturliga gångvägar, såsom stigar och vägar (ledstänger). Här är det lämpligt att ta ut hundar som har stor uthållighet och kan söka ut i djupa slag. Det är inte ovanligt att den försvunne finns i närheten av en ledstång. Tänk på även om en stig eller väg plötsligt tar slut att man fortsätter och låter hunden söka ytterligare något hundratal meter in i terrängen.

Samtidigt som ledstångssöket bedrivs bör segmentindelning göras och hundinsatschefen sätter ut lämpliga hundar i lämpliga segment. Det är viktigt att hundinsatschefen och polisinsatschefen gemensamt planlägger detta, för att inte övriga sökinsatser skall störa hundpatrullernas arbete. Man måste ta hänsyn till vinden, för att till exempel genomspringningar inte kommer i vind för hunden.

Det är viktigt att komma igång med detta arbete så fort som möjligt och få igång polishundarna i sökarbetet. En hund bör vara tillgänglig för snabbsök som kan dyka upp. Ofta är det en fördel om hundinsatschefen har möjlighet att kunna utföra dessa arbeten. Det är inte alls ovanligt att tips kommer in som bör följas upp av ett sök med hund.

Räddningssöket skall påbörjas och följas upp oavsett vilken tid på dygnet det gäller. Det går lika bra att söka med hund på natten som på dagen. Här är det en tillgång om hundföraren är utrustade med GPS. Det gäller också att i tid planera för insättandet av nya hundpatruller eftersom insatsen kan dra ut på tiden.
Räddningssöket skall bedrivas rationellt och effektivt. Det gäller att rädda människoliv.

TAKTIK NÄROMRÅDESSÖK

En hundpatrull skickas omedelbart till platsen. I första skedet kontrollera så det inte finns utgående spår. Därefter frisök med hunden. Sök från utgångspunkten och låt hunden söka utåt. Är det ett hus börja med att skicka hunden ut från ytterväggarna på huset. Föraren står kvar och låter hunden jobba självständigt. Gå runt och skicka ut hunden från alla håll. Säkerställ hela trädgården innan man fortsätter utåt. OBS! Lämna aldrig närområdet förrän det är helt avsökt.

TAKTIK LEDSTÅNGSSÖK MED HUND

Fördelen att använda hund vid ledstångssök (ledstång är benämningen på en väg stig eller naturlig gångväg) är att man då får även terrängen längs ledstången genomsökt, (används till exempel motorcykel, blir bara själva ledstången avsökt).

För detta krävs en hund med stor uthållighet, välutbildad. Den skall kunna söka ut från en stig väg eller liknande i djupa slag. Hunden skall kunna söka så i flera kilometer. Här gäller det att så snabbt som möjligt söka av långa sträckor, föraren skall därför röra sig relativt snabbt framåt.
Finns det någon hund som är utbildad på motorhuvssök, kan detta bli ett utmärkt komplement till ledstångsöken.

TAKTIK SEGMENTSÖK

Segment är ett område i terrängen på ca 1-2 kvadratkilometer.

Vid framförallt segmentsök är det en stor fördel och hjälp för hundföraren om denne använder GPS. När hundföraren blivit tilldelad sitt segment bör han kontrollera om det finns farliga områden i segmentet. Finns det till exempel. vattendrag/kärrområden eller liknande skall dessa sökas av först. I synnerhet om det är ett barn eftersökningen gäller.

Själva taktiken vid segmentsök är annars att hundföraren går in i segmentet och söker runt segmentets ytterområden. Han går då i ytterkanterna och låter hunden söka som vid ledstångssök, det vill säga hunden söker ut från föraren i slag på 60-80 meter åt bägge håll. Har föraren GPS får han en "kartbild" och kan sedan lägga upp det fortsatta söket på ett effektivt sätt. Övriga delar av segmentet söks av på samma sätt. Det vill säga föraren går i tänkta leder och hunden söker ut åt bägge sidor. För att få ett effektivt sök och kunna utnyttja hunden maximalt skall det bara vara en hundpatrull i varje segment.

B-G Carlsson